Mina drömmars stad
– en musikalisk berättelse om livet, kärleken och kampen för att förverkliga sina drömmar
2010 satte Teater Reflex upp Per Anders Fogelströms ”Mina drömmars stad”. Det blev en musikalisk, kärleksfull, politisk och allvarlig dramatisering om stadens förvandling och människornas villkor, då och nu.
”Följ med oss på ett svindlande äventyr med massor av levande musik, dans och sång. I denna roliga, halsbrytande och lite galna föreställning möter du vår stora folkensemble bestående av 85 personer på scen och så förstås Henning och Annika och alla andra från våra drömmars stad.”
Mina drömmars stad hade premiär den 6 nov 2010 och spelades fram till 11 dec (19 föreställningar)
Regi
Kent Ekberg
Regiassistent
Marie-Thérèse Sarrazin
I rollerna
Annika – Marie-Thérèse Sarrazin
Henning Nilsson – Pierre Wetter
Storsäcken – Anders Palm
Barnen- Ruben och Alma Faringer Hultberg
Margareta Bodin – Axelle Axell
Fredrik Bodin – Hasse Jonsson
Tummen – Martin Skånberg
Leonard Bodin- Jacob Cederström
Klara – Mia Hansson
Olga – Simone Söderhjelm
Rosenström- Per Sjögren
Lotten – Marie Åström
Tvätt Johanna – Ann Zetterberg
Tvätt Malin-Marie Holmqvist
Skräcken – Ulf Bjerking
Lagbasen Lundström – Sten-Åke Pettersson
Köksan- Katja Wennerfors
Husan – Carina Roxström
I orkestern
Lauri Antila
Marcus Bouquelon
Magnus Karlsson
Musik
Mats Nörklit
Scenografi
Johanna Mårtensson
Ljus
Nina Isacsson
Ljud
Hasse Jonsson
Kostym och mask
Paulina Åhnberg
Körledare, sångsintruktör
Maria Peters
Producent
Kajsa Nordin
På scenen
Afram Lahdo, Agneta Rolfer, Agnetha Edberg-Menor, Andreas Persson, Ann Besmanoff, Ann Hermansson, Anna Holmgren, Birgitta Råstander, Björn Widstrand, Carina Wesslund, Caroline Jensen, Catharina Drobin, Denise Krosness, Elin Junström, Elin Westin, Elisabeth Söderhäll, Elisabeth Tjernberg, Ellen Gustafsson, Eva Kahn, Eva Modin, Eva-Marie Eriksson, Hans Karlbom, Hans Wendin, Hans Åkesson, Ing-Marie Nordlinder, Ingegerd Löfgren, Jakob Aldén, Jonas Hugosson, Juan Cea, Kajsa Stenfelt, Karin Lindeberg, Karolin Fernholm, Kerstin Eriksson, Kiki Bergman, Kikka Uusitalo, Kristina Wärme, Lasse Wik, Lasse Hovell, Lena Isberg, Loella Berglin, Madeleine Pousette, Margaretha Åbrink, Marianne Schvarcz, Marianne Tigerschiöld, Marie Karlberg, Marie-Christine Berglund, Marika Frykholm, Matts Nordenskiöld, Mia Stubbendorff, Märta Jahn, Paula Hultén, Per Håkansson, Per Ringmar, Peter Widmark, Simone Söderhjelm, Sten-Åke Pettersson, Susanne Wiklund, Sussie Dahlström, Sven Ringmar, Torbjörn von Krogh, Ulf Åhman, Ulla Lundgren, Ulla-Britt Nire, Wadie Amsih, Veronika Jämtin, Viki Klingstedt, Yvonne Relert
Bakom scenen
Anna Sjögren, Annemi Skjerfving, Birgit Assarson, Carina Bäckström, Cia Sutinen, Daniel Blanck, Elisabeth Lundqvist, Jan Lothigius, Jörgen Tallberg, Kaj Primus, Kina Robberts, Lena von Krogh, Monika Wahlin, Märta Lilja, Niclas Alsjö, Pian Hallner, Signe Fredricson, Sonja Bergström, Stella Sjögren, Stina Engman, Sven Nyberg, Sylvia Åkerblom, Tommie Lindström, Zuzanne Ohlsson
Bilder från föreställningen
(För att se fotograf för resp bild, för markören över bilden)
Sagt om föreställningen
Stilsäkert fångad drömstad Lars Ring – Svenska Dagbladet 11 november 2010
Kent Ekberg är ett unikum inom svensk teater. År efter år har han arbetat med teater som socialt kitt och som ett slags fysisk gestaltning och undersökning av olika närmiljöer.
Enskedespelet och Södra fot är teatergrupper som han lett och regisserat med viljan att skapa kreativa mötesplatser och adekvata uttrycksmöjligheter för människor från när och fjärran. På scenen talas turkiska och finska, inte bara svenska dialekter.
Teater Reflex har tagit över före detta biografen Reflexen som Turteatern haft som scen under många år. Turteatern har flyttat ett stenkast bort och lokalen stod ledig. Just nu är den dock allt annat än tom. Här spelar drygt 80 aktörer, professionella och rena amatörer, en scenversion av Fogelströms välbekanta Stockholmsroman Mina drömmars stad.
Reflexen är en stor scen men scenografen Johanna Mårtensson har gjort den intim genom mängder av vita säckar som mestadels innehåller tvätt men ibland också sill. Tiden är 1860-tal och fattigdomen utbredd. Männen sliter med stuverijobb eller arbetar för fiskfirman Bodin. Kvinnorna ägnar sig åt andras smutsiga tvätt för att få mat på bordet.
Fogelström följer Henning Nilsson som kommer till Stockholm för att få ett drägligt liv men också servitrisen Annika som gifter upp sig och tar över Bodin AB. Tiden är orolig, folket läser Marx, staden växer och klasskillnaderna är enorma. Mycket påminner om idag – särskilt bostadsbristen.
Kent Ekberg har en extra kvalitet. Han för sina trupper av aktörer med säker hand över scenen. Hela ensemblen är klädd i olika former av jeanstyg och böljar som blå vågor över scenen, det är mycket suggestivt och snyggt. Ur det kollektiva sträcker sig enskild sorg, hunger och desperation som blandas med den form av trygghet som gemenskap innebär.
Hela tiden övergår handlingen i musik. Mats Nörklit har brechtianskt skrivit musik som går från musikal till ljuv visa. Toner som hela tiden lägger stämningar och poetiska stråk till texten.
Slutet är öppet och pekar mot en fortsättning. Annika tar på sig att driva firman Bodin och tar sig an en pojke, son till Henning. Till sist samlar sig alla till en apoteos för kärleken och männen tvingas till massbröllop – en seger för lojalitet och kvinnorna som levt ogifta med sina män och därmed utan någon social trygghet.
Den ekbergska metoden att göra teater imponerar stort, sättet att skapa en gemensam kropp av enskilda individer och att tillsammans undersöka den rot som är den lokala historien. Ett grepp som ligger så långt från Dramaten som tänkas kan.