Refrängsångerskan

Det är femtiotal i Stockholm. Nöjespalatset Nalen har slagit upp sina dörrar för unga som kan sväva ut över dansgolvet och tro på en ljusnande framtid. Doris drömmer om att bli sångerska och att få sjunga där. På Nalen.  Ljuva drömmar... stå i strålkastarljuset, orkestern spelar upp...

Doris serverar på en liten kvartersbar, Miro’s, där hon är mycket omtyckt. Hon nynnar och sjunger när hon serverar och har alltid ett vänligt ord till alla.

Miro som äger stället är en vänlig man med stort musikintresse. Han upptäcker snart Doris talang och ordnar så hon kan göra små sångframträdanden till en riktig orkester.  Hon blir snart känd som ”Doris på Miro’s” och folk kommer dit bara för att få höra henne.

En kväll kommer en lång, mörk handbollsspelare in i Doris liv. Passionen drabbar henne och resulterar i en liten mörklockig pojke. Dom får ett par lyckliga år. En dag åker han på handbollsturné till Europa. Planet kraschar utanför Paris och alla omkommer. Doris är otröstlig, men söker styrka i sin sång, och i sin son, Konrad.

Hennes far förbjuder henne att uppträda och vara borta på kvällarna. Hon har ju Konrad att ta hand om, så hon tvingas sluta. För att försörja sig börjar hon arbeta som växeltelefonist. Där träffar hon Emelie som förstår Doris drömmar om att få sjunga och Emelie vet hur viktigt det är att vårda sina drömmar. Emelie har efter sin mans död inte haft någon nära att samtala med, så när Doris kommer öppnar Emelie sina armar för henne.  

Vi berättar hur två kvinnor hjälper varandra att förändras och skapa en bättre tillvaro med drömmar som segel.